PERSONER

Betydende personer i Danmark-Norge i den store nordiske krig

Av: Aron Erstorp, Armémuseum & Bodil Andersson, Østfoldmuseene Halden historiske Samlinger

Vincents Budde (1660-1729)
Budde ble født inn i en militærfamilie, faren var hoffjunker og oberst, Friderich Otto Budde. Vincent Budde valgte en militær karriere og ble løytnant og etter hvert premiermajor, oberst og sjef for det nyopprettede 2. Trondhjemske infanteriregiment. Han deltok i angrepet mot Båhuslen i 1711, i kampene i Tyskland i 1713 – 1716 og i erobringen av Moss i 1716. Samme år ble han utnevnt til generalmajor og kommandant i Fredrikstad. Senere ble han kommanderende general nordenfjells og ledet forsvaret av Trondheim ved general Armfeldts angrep i 1718, han var til stede ved trefningen ved Sunnland bru.

Frederik 4. av Danmark og Norge (1671-1730)
Dansk-norsk enevoldskonge 1699-1730. Sønn av Christian V og Charlotte Amalie, fra Hessen. Fetter av Karl 12. av Sverige.

Henrik Jørgen Huitfeldt (1674 – 1751)
Henrik Jørgen Huitfeldt var av dansk adel- og militærfamilie og begynte sin militære karriere 14 år gammel. Han ble 1713 oberstløytnant ved Mossiske kompani. Etter det vellykkede angrepet i Moss i 1716 ble Huitfeldt belønnet med gullmedalje fra kongen. I 1727 ble han sjef for 1. Smålenske regiment, ble forfremmet til brigader i 1733, generalmajor 1734 og generalløytnant i 1746. Huitfeldt bodde i lang tid på Elingaard herregård i Østfold.

Ulrich Kristian Kruse (1666-1727)
Oberst Kruse ledet de norske styrkene ved slaget ved Riser bro, den første trefningen mellom norske og svenske styrker i 1716. Kruse ble skadet og tatt til fange av de svenske troppen og i ettertid anklaget for å ha reagert for sent på korrekte opplysninger om fiendtlige bevegelser. Han ble dømt til en bot, men dette ble senere opphevet. I 1717 ble Kruse utnevnt til generalmajor.

Peder Wessel Tordenskiold (1690-1720)
Peter Wessel Tordenskiold er en mann fulgt av myter og vandrehistorier. Født som sønn av en kjøpmann i Trondheim som Peder Wessel. Han kom til København som 14-åring og gjorde rask karriere i handelsflåten og marinen. Kjent for gode resultater i sjøslag under krigen. Han tok en stor seier i Slaget vid Dynekilen og seilte fortsatt i Bohuslen videre ut over krigen, blant annet ved Lännestad og Strømstad i 1717. Han ble adlet med navnet Tordenskiold i februar 1716 etter innsatsene sine i den store nordiske krig.

Svenske offiserere under store nordiske krig

Carl Gustaf Mörner (1658-1721)
Mörner var aktiv inledningsfasen av stora nordiska kriget. 1704 blev han utsedd till mönsterperson i Sverige och lämnade därmed krigsskådeplatsen. Efter nederlaget vid Poltava ökade beredskapen i Sverige och Mörner utsågs till chef för trupperna i Värmland och Dalarna. När normännen gick över gränsen till Bohuslän 1711 tågade han fram till Glomma i Norge. Mörner övertog sommaren efter befälet i Bohuslän. Inför Karl XII:s första fälttåg mot Norge var Mörner en av dem som utarbetade planderna. Vid anfallet mot Norge 1716 förde kungen befälet över den ena armékåren medan Mörner ledde den andra. Efter fälttåget utvidgades Mörners befäl till det hela västra försvarsområdet. Han hade en viktig del i förberedelserna för fälttåget 1718 och efter kungens död sammankallade han och Rehnschiöld det krigsråd där generalerna, arvprins Fredrik av Hessen och hertig Karl Fredrik av Holstein-Gottorp beslöt att tåga tillbaka till Sverige.

Carl Gustaf Armfeldt (1666-1736)
Armfeldt antogs som generaladjutant av kavalleriet vid armén i Ingermanland och Finland i slutet av år 1700 och Karl XII fastställde utnämningen i januari 1701. Armfeldt deltog i denna armés samtliga slag mellan 1701-1706. Han blev överste vid Viborgs läns fördubblingskavalleri 1707. År 1711 blev han generalmajor av kavalleriet och generalmajor över infanteriet 1713 och övertog befälet över den finska armén samma år. Detta befäl innehade han under till det stora nordiska krigets slut.
Armfeldt deltog vid försvaret av Stockholm 1716 och Norrland 1715-1721. År 1717 blev han generallöjtnant av infanteriet och befälhavare över den så kallade jämtländska armén 1718.  Armfeldt ledde denna armé vid det svenska vinterfälttåget samma år. Han skulle med sin armé göra ett överraskande infall i Norge med avsikt att inta Trondheim samt att rensa länet från norska trupper. Brist på mat och utrustning, den svårframkomliga terrängen samt beslut om att framryckningen skulle avstanna under en månad gjorde dock att planen misslyckades. Norrmännen hade fått information om vad som komma skulle. När kungen blivit skjuten fick Armfeldt order om att återvända med sin armé över fjällen tillbaka till Sverige. Marschen pågick från 1 till 4 januari. Sträng kyla och en kraftig överraskande storm gjorde att hälften av de 5500 soldaterna frös till döds på fjället nära byn Handöl. En likkista som sägs ha tillhört Armfeldt finns fortfarande i Trøndelag.

Fredrik I/Friedrich av Hessen (1676-1751)
Svensk kung under namnet Fredrik I 1720-1721. Efterträdde sin hustru Ulrika Eleonora på den svenska tronen. Skadades vid slaget vid Riser bro 1716,  och vårdades därefter i Åmål.

Karl XII (1682-1718)
Svensk kung 1697-1718. Son till Karl XI och Ulrika Eleonora den äldre av Danmark. Kusin till Frederik IV av Danmark-Norge. Föll vid Fredriksten i Norge under sitt andra fälttåg mot Norge och fienden Danmark-Norge. Det finns en omfattande litteratur om Karl XII.

Carl Gustaf Rehnschiöld (1651-1722)
Under det Skånska kriget på 1670-talet visade Rehnschiöld på goda befälsegenskaper och tapperhet, vilket medförde en snabb karriär. År 1698 utnämndes han av Karl XII till generallöjtnant och guvernör över Skåne samt upphöjdes till friherreligt stånd och blev från och med denna tid kungens främste militäre medarbetare. När läget mellan Danmark och Holstein blev spänt fick han i uppgift att utarbeta en plan för Sveriges försvar. Efter det danska krigets slut skeppades Rehnschiöld över till Baltikum och det ska ha varit hans anfallsplan som användes under slaget vid Narva 1700. Under de följande årens krig i Polen fick han mer självständiga befäl. Slaget vid Fraustadt 1706 hans med framgångsrika seger. Året innan hade Rehnschiöld blivit kungligt råd och fältmarskalk och efter Fraustadt belönades han med grevetitel. Då kungen var skottskadad fick Rehnschiöld föra befälet i slaget vid Poltava efter vilket han blev tillfångatagen. Det riktades skarp kritik mot hans befälsföring på slagfältet. Under nio år var han fånge i Ryssland och vistades till största del i Moskva. 1718 utväxlades han mot två ryska generaler. Efter hemkomsten till Sverige sökte han upp kungen i Skåne och följde med på fälttåget mot Norge. Han var en av dem som fick underteckna skrivelsen till rådet om att kungen var död och att belägringen hade hävts.

Ulrika Eleonora (1688-1741)
Dotter till Karl XI och Ulrika Eleonora den äldre av Danmark. Kusin till Frederik IV av Danmark-Norge. Regerande drottning av Sverige 1718-1720, sedan hon efterträtt sin bror Karl XII på tronen när han dött vid Fredriksten i Norge 1718. Abdikerade till förmån för sin man Fredrik I.

Svenska offiserere under tidligere del av den store nordiske krig

Adam Ludwig Lewenhaupt (1659-1719)
Vid stora nordiska krigets utbrott utsågs Lewenhaupt att som chef organisera och utbilda ett nytt infanteriregemente för fälttjänst. Han deltog med sitt regemente i huvudarméns operationer under 1702-1703 men när den började röra sig mot Polen lämnades Lewenhaupt kvar med sin ena bataljon kvar i Kurland. Vid Saladen 1703 lyckades han skingra en mångt större rysk-litauisk styrka och efter detta blev han uppmärksammad och utnämndes till vice guvernör i Kurland. Under de följande åren var Lewenhaupt ensam bland de högre befälen att återkommande vinna framgång mot fienden i Östersjöprovinserna. I juni 1706 blev Lewenhaupt överbefälhavare för det baltiska området, där han gått från överste till steget under fältmarskalk på bara 38 månader.
I juni 1708 började Lewenhaupts fältarmé marschera för att ansluta till huvudarmén. Det gick dock mycket långsamt på grund av dåliga vägar och mycket stor tross med mat som skulle räcka i några veckor för de båda arméerna. Den ryska huvudarmén nådde fältarmén och Lewenhaupt kände att han måste komma iväg snabbt och beslutade att bränna en stor del av trossen och satte upp infanteriet på trosshästar. Av de ursprungligt 12 000 soldaterna i hans armé är det cirka 6000 av dem som sedan når kungen och huvudarmén. Efter ryssarnas seger vid Poltava hade Lewenhaupt två alternativ, kapitulera eller en desperat strid. Han beordrar sina regementschefer att fråga sina officerare och soldater, svaret blir kapitulation. Lewenhaupt och hela armén tas tillfånga. Han dör i Moskva 1719 av feber.

Les mer

Les om Vincents Budde i Store Norske leksikon og i Lokalhistoriewiki.

Les om Fredrerik 4. i Norsk biografisk leksikon.

Les mer om Huitfeldt på Elingaard og i Lokalhistoriewiki.

Les om Ulrich Kristian Kruse i Lokalhistoriewiki.

Les om Tordenskjold hos MarinemuseetNorsk Biografisk Leksikon, i Lokalhistoriewiki, hør svenskt radioprogram om Tordenskiold og se utstillingen Tordenskioldiana fra Ringve museum.

Les om Mörner i Svenskt biografiskt lexikon.

Les om Armfeldt i Svensk biografiskt lexikon.

Les om Fredrik I i Wikipedia.

Les om Karl XII i Svenskt biografiskt lexikon samt Wikipedia.

Les om Carl Gustaf Rehnschiöld i Svenskt biografiskt lexikon.

Les om Ulrika Eleonora i Wikipedia.

Les om Adam Ludwig Lewenhaupt i Svensk biografiskt lexikon.

Frederik 4. fra "Berømte danske mænd og kvinder". Foto: Wikimedia Commons
Frederik 4. fra "Berømte danske mænd og kvinder". Foto: Wikimedia Commons
Karl XII i Ystad 1715. Målning av Johan Heinrich Wedekindt från 1719. Foto: Wikimedia Common.
Karl XII i Ystad 1715. Målning av Johan Heinrich Wedekindt från 1719. Foto: Wikimedia Common.
Karolinsk soldat i Armémuseums sine utstillinger. Foto: Aron Erstorp, Armémuseum
Karolinsk soldat i Armémuseums sine utstillinger. Foto: Aron Erstorp, Armémuseum