Idmans predikan i Frösö kyrka

Idmans predikan i Frösö kyrka

En av de ögonvittnesskildringar som beskriver de vedermödor som drabbade Armfeldts karoliner på fjället gavs vid en predikan i Frösö kyrka. Det var prästen Nicolao Idman som den 20 januari 1719, endast ett par veckor efter härens hemkomst, berättade om vad han varit med om i sin roll som bataljonspastor.

 

Av: Kristina Jonsson & Anders Hansson, Jamtli.

 

Text: Idman var bataljonspastor vid Åbo läns regemente till häst, och hade jobbat som predikant i det militära sedan 1702 då han var 22 år. När han anslöt till Armfeldts här var han redan en erfaren fältpräst, han hade deltagit vid stora slag i Finland och Ryssland och hade sett sin beskärda del av ond bråd död. Man han var förstås ändå starkt präglad av sina upplevelser i gränsfjällen mellan Norge och Sverige när han endast drygt två veckor efter hemkomsten höll högmässa i Frösö kyrka. Hans predikan skulle egentligen handla om bröllopet i Kana, men han vävde in sina traumatiska upplevelser i berättelsen. Det var den första gången någon höll en offentlig redogörelse för allmänheten om vad som hade hänt, och det blev sannolikt en mycket känslosam upplevelse för alla. Ett år senare kom Idmans predikan ut i bokform. Hans skildring innehöll bland annat följande beskrivning av det desperata läget när man slagit sitt tredje nattläger vid Enan:

”Hwad ynka och jämmer, nöd och roop, ängzlan och skrij, man härwid skåda och erfara måste, lär then obekante icke lätteligen besinna; efter som saken til alla omständigheter icke så bedröfwelig, som hon i sig sielf war kan beskrifwas. Thy den ena, ehuru medlidande och hielpsam han ock war, kunde eller förmådde icke mera undsätta then andra. Märkeligit war thet at när någon satte sigh ned att hwila, och lät sömnen få övertaget, blef han af kölden helt betagen styf, så han medh möda förmådde upprätta sigh, men på intet sätt mer få sin wärma; hwaremot then som alltid orkade waka och wara uti rörelse stod sig bättre. I anseende hwartil klädernas dugelighet inte eller wille hielpa.”

Idman avslutar med att konstatera att det inte var förrän manskapet hade passerat Handöl och rest vidare för att försöka få härbärge någonstans för att återhämta sig, som de nåddes av dödsbudet gällande Karl XII:s bortgång i Fredrikshall. En enligt Idman ”alltför tung sten på vår eljest odrägliga börda”.

Bild ovan: Armén fångad i snöstormen. Målning av Sven Linnborg (beskuren), från Jamtlis fotosamlingar.

 

Veta mer

Hansson, Anders. Armfeldts karoliner. 2003.

Idman, Nicolai. Folcketz roop på norska fjällerne. 1961.

www.karoliner.com

Idmans bok
Framsidan på Idmans bok från 1720 (nytryck 1961).

Kommentarer